Kategorier
Vardagstrams

Livetär som en feberdröm just nu

Jaha så har jag blivit sjuk också. Ont i halsen och snörvlig. Nu ska jag alltså sitta här och nysa och kissa på mig om vartannat? ”Kul”.
Visserligen så kissar jag på mig hela tiden nu förtiden. Allra helst EFTER ett toalettbesök. När jag reser mig upp så kommer det liksom mer även fast jag suttit och pressat ut alla droppar.
Och om det inte vore nog så efter x antal gallstensanfall så sitter jag också som på nålar. Jag vågar knappt äta och minsta rörelse i kroppen och jag får kalla ilningar längst ryggen (ångest). Jag har ju dessutom magkatarr och den är väldigt lik början på ett gallstensanfall så det är svårt att känna när och om anfallen börjar. Och så har jag ju kroniskt ont i ryggen nu pga amning i oergonomiska positioner så ja ni hajjar. Allt känns överväldigande. Och så har jag foglossning och en bebis som måste bäras på kroppen så jag lämnar helst inte hemmet och nu vågar jag inte lämna hemmet i onödan för tänk om jag får ett gallstensanfall när jag är i Nynäs? Vad fan gör jag då? Lägger mig på alla fyra med en bebis skrikandes i sjalen?
Jag känner mig så jävla isolerad och instängd just nu och det gör ju inga under för min ångest precis. Det är som en jobbig feberdröm som inte går över. Svårt att förklara. Och så på toppen av detta, den där jävla uppkörningen samt två försummade barn jag känner dåligt samvete över och en pågående fyrtioårskris med tillhörande dödsångest. Och ja just ja, dödsångest by proxy för min lilla bebis som kanske blir smittad av mig.
Andas djupt Natashja.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Livetär som en feberdröm just nu”

Vet inte om det är någon tröst i just detta nu men det du skriver i din blogg har fått mig att tänka till flera gånger, särskilt om att tänka systerskap med dem som inte är lika privilegierade som mig. Hoppas allt känns bättre snart! Shit happens ifall du skulle fucka uppkörningen, det är du ju i så fall inte ensam om att ha gjort. 🙂

Hörredy Lady, du är faktiskt bara mänsklig! Man kan inte få runt jämt och vara rädd för saker man inte kan få över – som gallstensanfall. Jösses, man måste ju kunna äta utan att vara nojjig över en sån sak?
Och vet du vad? Barnen klarar sig. Det är en omställning när man får syskon och mamma helt plötsligt är uppbunden hela tiden. Men det går ööööver! Och du är som sagt bara människa. Ibland räcker man inte till. Men det är faktiskt inte hela världen. Det kommer bli bättre. Kram på dig!

Det är inte stöttande att förminska en annan persons ångest genom att skrocka över hur ologisk den är.
Det kan i stället få en att känna MER ångest. Dom flesta har en intellektuell förståelse för vad som är rimligt att känna och tänka och vad som inte är det och att då känna starka känslor som säger en något annat ÄR ångest.
Det kan vara väldigt stöttande att i stället lyssna, respektera och försöka förstå hur det känns för den med ångest. Tips.

Hej! För det första vill jag säga krya på dig!
För det andra vill jag tacka dig för att du och din blogg finns, det är så väldans uppfriskande men nån som skriver om allt, bra som dåligt. Jag tycker även att det är superbra att du ger din in i debatten angående den sjuka kroppsfett som finns idag…!
Jag har själv levt i en relation där min kille mer än gärna hävde ur sig saker som ”ska du verkligen äta det där, du kan ju bli tjock”, blir du tjock vill då inte jag ha dig” och liknande, gärna framför hans vänner för att göra sig lustig dessutom…svarade jag tillbaka var jag ”känslig” och ”tjejtjurig”. Detta ledde till att jag började svälta mig själv, jag åt nästan ingenting på dagarna, väl hemma var jag mest ute och promenerade, lägg till att jag även jobbar som byggarbetare på det. När det var som värst vägde jag 55 kilo till 176cm..fröskonstant, hade utsel,huvudvärk och konstant illamående. På jobbet reagerade dom, mina vänner reagerade, mamma och pappa reagerade, men min kille? Nej han fortsatte med sitt ”ska du verkligen äta det där”..sen gick det som det gick, jag träffade världens mest underbara kille, gick upp i vikt, äter det jag känner för när jag känner för det, och är väl nu mer ”normalviktig”, jag har gått up 10-12 kilo och mår bättre än någonsin..
Vad jag vill säga är egentligen, ingen kan tala om för någon annan hur den ska se ut för att må bra, precis som hos alla andra arter är vi människor olika byggda, vissa kan inte gå upp i vikt, vissa kan inte gå ner utan stora ingrepp och svält, man får helt enkelt älska den kropp man fick. Och jag kan lova att så dåligt som jag mådde när jag vägde 55, tror jag inte jag hade mått om jag istället hade vägt 85 och varit ”överviktig”. För att huvud och kropp ska fungera behöver du lite att ta av, och för ATG må bra ska man ”unna” sig tre påsar ostkrokar inland om man känner för det…;)
Och som sagt, krya på dig och fortsätt att verbalt dunka vett i ignoranta idioter..!

Kära Natasha, om du inte redan gjort det så tycker jag du ska sjukskriva dig och få hem mannen för markservice. Spara de värdefulla föräldradagarna tillsammans med lillen tills du får må bra och hinner njuta lite också.
Själv mådde jag pyton under första delen av min andra f-ledighet. Det började med sjukhusvistelse pga infektion för bebisen tre dagar och sedan fortsatte samma infektion hos mig i tre månader fast jag var inte inlagd eller sjukskriven utan harvade på ändå med äldre syskon som skulle tas om hand, en bebis som behövde mig och försökte genomlida detta utan att be om hjälp eller kasta in handduken. Det gick, men jag fortsatte må dåligt i över ett år innan jag förstod att jag borde varit sjukskriven redan från start för att orka.
Jag lider med dig, och nu när du är sjuk så ska du få vara det. Amningen och närheten ska du såklart behålla men allt annat är det dags att delegera vidare. För att orka i långa loppet.
Kram!

Och jag som gått och haft massa ångest över lite tandvärk till och från! Inget ju mot allt du beskriver. Tycker synd om dig, vet hur den där hemska ångesten slår till och så är man helt uträknad, lamslagen och liksom ”borta” som människa (så upplever jag det).
Jag brukar försöka lyssna på min klokare röst, den som säger att det kommer bli bättre osv, för att komma över ångesten. Och så försöker jag göra något som distraherar mig. Ibland hjälper det faktiskt.

Det där med kissandet upplevde jag för något år sedan. Jag hade ett enormt saltsug och åt en massa salt, vilket gjorde mig törstig så jag drack massor av vatten, sen hände exakt det du beskrev.
Läkaren förklarade att jag hade fått uttänjd urinblåsa pga allt vatten jag drack. Säkert två liter om dagen, vilket man INTE ska göra, trots att typ alla tjatar om att man ska dricka åtta glas vatten om dagen. Det sätter jättestor belastning på blåsan så man till slut inte uppfattar signalerna och man kan ha kvar kiss i blåsan trots att man nyss kissat, så när man rör sig kan det börja droppa ut, vilket gör att man måste PRESSA när man kissar istället för att det kommer av sig själv. Sen, ju mer vatten man dricker desto mer fylls ju blåsan på, så det kan sluta med att man inte fattar att man är kissnödig innan det blir panik.
Gallsten kämpade jag med förra veckan 🙁 Låter jättejobbigt att allt detta händer på en gång, hoppas du mår bättre snart!

Det blir bättre! Du kommer att ta dig igenom detta.
Om du får ett gallstensanfall ute på stan med bebisen så är du i nöd och då ringer du 112.
Jag borde gjort det när jag fick allergisk reaktion när jag körde bil och hade min bebis med mig. Istället körde jag till närmaste sjukhus och marsherade in på akuten med bebisen under armen. Jag kom in direkt kan man säga… Sen fick jag stränga order att ringa ambulansen nästa gång. I min värld var det liksom bara andra människor som behöver ringa ambulans, så dumt tänkt! Alla kan komma i nöd, det är därför ambulansen finns.

En kiropraktor kan göra underverk för foglossning. Visste inget om detta under min förra graviditet och hade superont även efter förlossningen. Fick ”skäll” av min kiropraktor (som jag gått hos i många år) att jag inte konsulterat honom under graviditeten. Bäckenet var helt snett och efter en justering av det fick jag stabiliseras med några slags kilkuddar ett par gånger, sen var det mer eller mindre bra. Nu är jag gravid igen och har varit 2-3 ggr för behandling med kuddarna som stabiliserar bäckenet och det hjälper väldigt mycket. Amningen gör ju förvisso att bäckenet fortfarande är uppluckrat men tyngden från bebisen är ju borta så behandlingen hjälper verkligen bra! Finns säkert kiropraktorer i Nynäs också men kan annars rekommendera Västermalms kiropraktik som ligger på Fleminggatan (ganska nära centralstationen) 🙂
Kanske detta iallafall kan ge någon lindring i allt elände?! Krya på dig och TACK för en fantastisk blogg!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *