Kategorier
Vardagstrams

Han pratar!

 
Ursäkta men jag gör verkligen de gulligaste barnen. A-barn allihopa. Det är en sorg för mänskligheten att vi inte ska avla fler. Men så ligger det tyvärr till. LESSEN ALLIHOPA. 
 
J är sån glad bebis nu. Han förstår två ord! Eller kanske tre! Oklart. Men han förstår ”huve” (Huvud alltså) och säger man huve eller huvet så klappar han glatt på sitt eget. Och frågar man var snoppen är så vet han det. Och blir jätteglad över alla applåder. Säger jag ”katt” så tittar han omkring sig och jag tror han vet vad katt är pga verkar älska katter. 
 
OH! Och han har sagt sitt första medvetna ord! Alltså han säger ju mamma. Men vet ej om han vet vad det är, han kopplar nog ihop det med mig men först var det ju bara ljud MEN iallfall, idag. Idag skedde det. Idag frågade jag var hans huve var och så slog han på huvudet och sa ”Dä!” (där) HURRA!!!!!! (Vi brukar säga ”dääääär” när han prickar rätt eller när vi visar) 
 
Aja hur går det för era bebisar? Föder ni också bara A-barn? 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Han pratar!”

Haha! Bara A-barn. För att skryta började ena gå vid 7,5-8 månader och båda pratade treordsmeningar innan 18 månader. Så fantastiska! Den sista här dock… Går ganska trögt. Kryper knappt och är 8 månader. Får se vart det kommer sluta 😛

I vår familj har samtliga barn sagt sina första ord innan 1 års ålder, varit långt framme i kognitiva och motoriska utvecklingen jämfört med andra barn. De är dessutom roliga, hade en utvecklad humor redan som bebisar. Tacka fan för det, så mycket uppmärksamhet, kärlek och samspel som de har fått. Det är roligt att få följa med i deras utveckling

Mitt A-barn är ett troll.
"Var är snoppen, William?"
*Barnet pekar på snoppen*
"Vad gör man med den?"
"*drar i snoppen och låtsas äta den* Omnomnom!"
Eh, jaha. 😛
Och så är han väldigt glad nu och kallar alla hundar för antingen "Bä" (får) eller "Mjau" (katt), och skrattar åt allas reaktioner på det uppenbart felaktiga.
Nu är han iofs lite drygt två också, men innan tvillingarna kommer i september-ish så är han min bäbis.

Frida: det gjorde min äldsta också! Och då var det jag som varit hemma mestadelen av tiden med honom. Han har fått jobba hårt för att bli inskriven i testamentet igen 😉

Min unge är ett A-barn pga typ alltid glad och skriker ytterst sällan! Skönt för mig! Dessutom är hon lat (8,5 månad och vägrar förflytta sig) och tycker mest om att sitta stilla och pilla med något, precis som mig, tack och lov! Bekväm morsa of the year, yeeees!

Tycker givetvis att min lilla unge (10 månader snart) är ett riktigt praktexemplar och synnerligen intelligent. Hon säger mamma, pappa, titta, hej och tack. Här om dagen när hon hade ammat färdigt så klappade hon på tutten och sa "tack tack". Både smart och välartad! *löjligt stolt*

Mina fyra är alla A-barn såklart! Äldsta är femton år, snygg som fan, bra betyg, har roliga polare och talar svenska, tyska, turkiska, engelska, franska och latin. Killen 13 år gör hemsidor åt kompisars föräldrar, tjejen 12 kan teckna bättre än de flesta vuxna och lill-tjejen 10 kan härma dialekter hur bra som helst!

Baaara A-barn vet du! Förra veckan utvecklades båda två jättemycket på en gång! Stora gick från att bara ha ritat streck och krumelurer till att bara spotta ur sig huvudfotingar på löpande band. Och lilla har börjat prata ordentligt! Alltså förut förstod han många ord, och hade vissa ord han sa ofta, och så härmades han, men nu plötsligt börjar han använda nya ord hela tiden! Alltså han tänker ut vilket ord som passar i en situation och så använder han det! "Blädda" när jag läste för långsamt, "Lappa" när han ville jag skulle läsa Max lampa och inte Max napp. "Bölle" när vi ska byta blöja. Och första gången vi tog fram pottan gick han helt sonika och bajsade i den utan instruktion. OK, det har inte hänt nån mer gång sen dess men ändå! A-barn!! 😀

Gjorde ni likadant med döttrarna?
Frågade "Vaaar är snippan?" och när de pekade mellan benen så applåderade ni?
Min erfarenhet är att man bara gör det med pojkar, och redan där befäster en stor skillnad hur ens kön uppfattas.

Jag har funderat länge på det här inlägget. Har ett barn fött dagen efter J men också ett syskon fött 2014. Det äldre syskonet från 2014 är ett i mina ögon A-barn men också ett barn med CP-skada och som har en rejäl språkförsening. Hennes första ord kom alltså som ni förstår mkt senare än vanligt. Det skar rejält i mig, det där pratet om a-barn. För vad definierar ett a-barn? Alla barn är ju egentligen det. Barn har en oöverträffad förmåga att överträffa förväntningar osv. Alla föräldrar ska ju vara otroligt stolta över sina barn, oavsett vilka förutsättningar just det egna barnet har. Det jag reagerar över är alltså att man självklart ska vara glad och stolt över allt nytt ens barn lär sig men kanske ska vara försiktig med begreppet a-barn..? Med detta sagt önskar jag er all lycka och glädje över allt som J lär sig behärska. Mer kärlek åt folket

Mitt första barn (född 08) blev till och med kallad för A-barn på bvc. Hon pratade med treords-meningarna vid 18 månader, kunde rita huvudfotingar tidigt, läste och skrev tidigt. Men har ALLTID varit bångstyrig, trotsig och envis som synden. Vårt andra barn föddes i oktober 15 och det enda tidiga hon gjort var att börja gå vid 10 månader. Hon är dock precis lika bångstyrig, envis och högljudd som storasyster. Sen ska en väl inte jämföra syskon men de är verkligen varandras motsatser när det gäller utveckling.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *