Kategorier
Vardagstrams

Imorgon smäller det!

Imorgon kommer första avsnittet av min och Cissi Wallins nya podd Penntricket! 

Alltså så mycket jävla skit man hjärntvättats med under sin uppväxt som just flicka. Alla jävla sanningar och normer och regler som format och påverkat. Som liksom ligger grunden för ens självbild. Som förstört och söndrat. Vi hade aldrig en chans. 
Och inte fan har det blivit bättre heller. Våra döttrar kommer också formas av den kvinnohatande jävla kultur. Lära sig att deras kroppar är skeva. Lära sig att kritiskt granska sina medsystrars kroppar. Lära sig att hata. Sig själv. Andra kvinnor. Fan. FAN! 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Imorgon smäller det!”

Jag minns när jag läste om penntricket i en tidning som tonåring. Om pennan ramlade ner hade man perfekta bröst. Det var det som var normen och målet och hela härligheten i evigheten. Amen. Pennan satt fast. Skammen var hög. Men jag tröttnade fort på sådana där tidningar . Såg tidigt igenom dom. Läser ingenting och kan inte förmå mig till det än i denna dag. Det fanns en tidning som var intressant. . Men den blev ju inte kvar. Den var vettig. En webbtidning jag nu glömt namnet på.

Va?! Jag fick höra precis tvärtom att låg pennan kvar under hade man härliga stora bröst. Det var bra. Det skulle grabbarna gilla.
Jag hade kunnat häfta fast pennjäveln och den hade inte suttit ändå.
Idag efter två graviditetet får jag plats med ett pennskrin.

Jag tror ändå det blir lite bättre hela tiden, mycket tack vare personer som du som fortsätter kämpa, snälla sluta aldrig tro på dig själv och sluta inte skriva och producera och vara en del i debatten! Din skarpa röst behövs och du gör skillnad för många människor <3 utvecklingen går framåt även om det ibland är ett steg framåt och två tillbaka.

Känner mig så utanför, eller är jag bara extremt hjärntvättad? Kan inte minnas att jag ägnade min eller andras kroppar en endaste tanke innan 25-årsåldern. Vägrar tro att detta är så utbrett bland tjejer som det sägs. Tycker jag är snäll mot min och omgivningens kroppar även nu, det är funktionen jag fokuserar på, om något. Styrka till er som lever med/försöker bli av med föraktet och självhatet.

Så kul att lyssna! Jag har en fundering, lyssnar nu på er diskussion som följer på Paolo Robertos sexistiska skämt. Tidigare i podden kallar du din man för en riktig ”bröstman”. Jag reagerade negativt på det då när du sa det eftersom den gamla otillräckligheten inom mig väcktes till liv – jag har liksom varken bröst eller rumpa att tala om. ”Tits or ass” osv. Men när ni sedan kom in på Paolos sexistiska skämt om att alla män är besatta av bröst så började jag istället fundera på skillnaden mellan att kalla någon för en bröstman och att säga att alla män är besatta av bröst. Befäster det inte samma tes? Mäns besatthet av bröst.

Jag tänker att en måste skilja på strukturer och individer. Dvs att en speciell person kan vara besatt av bröst eller en s.k. bröstman och då måste en kunna benämna det för vad det är. Men att säga att ”män är besatta av bröst” är ju att säga att det gäller alla män i alla situationer och så är det såklart inte. Självklart kan vi ganska lätt hitta ett gäng män som gillar bröst men då är det på individnivå. Pratar man om hela populationen män så finns det vissa som gillar bröst, andra som gillar rumpor, några som gillar fötter, några som gillar ryggar och några som inte gillar tjejer alls etc etc = generaliseringen ”män är besatta av bröst” blir både felaktig och skapar en bild av män och kvinnor som vi försöker återskapa men som i slutändan blir destruktiv för alla.

Alltså, dagen jag första gången misslyckades med penntestet… Så otroligt mycket vikt jag lagt och fortfarande lägger vid om jag har hängbröst eller inte. Alla klänningar, bikiniöverdelar, toppar jag aldrig vågat bära bara för att jag varit rädd att brösten ska se det minsta hängiga ut i dem, även på den tiden pennan ramlade ner. Tror inte det gått en dag sedan jag första gången hörde talas om penntricket/hängbröst som jag INTE kollat status i spegeln (utom då jag inte haft en spegel till hands). Vänt och vridit på mig, lyft och klämt ihop, funderat på om de är för hängiga nu eller om de fortfarande är ok. Det är absurt.

Vikarierade på en förskola förra veckan och FY jävla FAN vad mycket det märks att vi inte alls kommit något långt. I min vardag kan jag ibland tänka att wow, folk är ändå ganska woke och ja det går framåt, men sen kommer en till förskolan och pojkar tar all plats som vanligt, tjejfärger och killfärger, våldslekar och tjejer som är tysta trots att en kille tar deras grejer och herregud. Det är som att läget har varit akut så länge att det blivit ett slags normaltillstånd.

Tack, jag ska verkligen lyssna! Jag kan behöva komma ut ur min bubbla… Jag är fast i en skönhetsfälla jag faktiskt inte vill tillhöra.
Idag skrev jag ett inlägg om det här med kilohets och vad vi gör med barnen när vi överför våra demoner till dom för att vi inte tänker oss för. Vilka idioter vi är!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *