Kategorier
Vardagstrams

Om jag kisar riktigt mycket så kaaaanske jag ser ett svagt ljus i tunneln

Puh. Nu får våren komma. Den riktiga våren alltså. April. Maj. Blommor som knoppas. Då känns det alltid lättare att andas. Vintern tär så mycket. Den är som ett tungt svart jävla täcke som nån slängt över huvudet på en. Allt blir ju skit också. Eller känns skit. 
Mina depressioner blir alltid värre då. Konstanta. Gnagande. Ångest. Utmattning. Existensiella kriser. Ensamhet. Isolering. Bottendjup. Inget ljus i tunneln alls. Och på toppen av det: ont i halsen och hosta på natten. (andas i fyrkant)
Det som suger ganska mycket är min oförmåga att kunna prata om det. Jag skriver utan problem såna här ganska texter. När mottagaren är anonym och bemötandet är mer ummm ”opersonligt” om ni förstår hur jag menar. Men att typ ringa en kompis eller sätta mig ner med Oskar och prata om det, berätta att jag mår dåligt och varför… det går inte. Tanken på det får mig att bara känna starkare ångest. Och det tär också. Det bidrar till ensamhetskänslan. Att aldrig kunna vara behövande eller svag. Alltid bita ihop. 
Nä jag är verkligen fucked up.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Om jag kisar riktigt mycket så kaaaanske jag ser ett svagt ljus i tunneln”

Har du prövat att prata med någon om det? I så fall, hur blev det och hur kändes det efteråt?
Tänker att det är lätt att fastna i den där ensamhetskänslan, ibland som någon sorts upprepning av tidigare upplevelser. Och ibland kan man behöva öva på att bryta mönstret.
Kanske inget nytt, men ändå…

Tänk, jag är precis tvärtom. Går nu igenom vad jag tror är en post-partum depression och när ångesten kommer måste jag få ur mig det. Både säga det, och samtidigt gråta. Det blir för överväldigande för mig annars.

Vad händer om du skulle pröva att skriva ner det du känner, som du skriver att du kan göra öppet på bloggen tex, och sen ta det nedskrivna och bara rakt upp och ner läsa upp dina egna ord för nån, Oskar, vän, terapeut whatever? Blir liksom att komma runt problemet till en början tänker jag, du får börja med det du känner att du kan: skriva om det. För att sen använda det till att komma vidare, att kunna prata om det. Så sorgligt att läsa att du känner dig så ensam i ditt jobbiga, kan bara tänka mig hur det känns.. hade en vidrig intensiv förlossningsdepression för 2,5 år sen när jag fått mitt första barn. Aldrig haft varken ångest eller panikångest innan dess, men det var fan det vidrigaste jag varit med om. Fick äta antidepp också, prata om det med både familj/vänner och professionella. Hade aldrig kunnat hålla det inom mig. Tänk så olika man är, olika coping-strategier…
Hoppas det kan lätta med tiden..
P.s Rätt ny läsare av din blogg/Instagram, sen i somras typ. Du har öppnat upp mina ögon för en hel del, jag kanske visste det i grund och botten men du har formulerat det åt mig och nu har jag bestämt mig för att testa att sluta raka benen. För mig själv först och främst såklart, och sen se reaktionen från min man, och självklart övriga i sommar när man går barbent.. Bara en sån sak liksom, en fis i rymden men en stor sak för mig som enskild person i ett patriarkat.

Hej! Jag hoppas att du mår bättre snart ❤️ Jag längtar också till våren!!
Jag vill bara dela med mig av något eftersom jag också tidigare har lidit av depressioner, har tidvis trott att jag varit manodepressiv eller så och det har varit jobbigt att gå upp och ner i humör så mycket.
Jag hörde talas om candida svamp och började en kur (ändrade kosten en period) och blev SÅ mycket bättre! Googla detta, det har hjälpt mig så mycket med humöret och alla möjliga kroppsliga och psykiska problem såsom ont i magen, djup trötthet, ångest osv. Det bästa av allt var att tröttheten och hjärndimman släppte efter ett par dagar.
Så tacksam över att få ta del av detta.
Nu vet ju jag inte om det är något du lider av men jag känner igen mig i det du skriver och tänkte att OM det kan hjälpa är det bra.
Annars hoppas jag du mår bättre längre fram ändå om det inte skulle hjälpa! Kram

Du kanske redan känner till detta men skriver det i alla fall. D-vitamin får man ju inte i sig på vintern då det inte finns tillräckligt mycket solljus och det kan finnas ett samband mellan låga d-vitaminnivåer och depression. Så därför är det bra att ta tillskott på vintern. Är inte deprimerad på vintern men märker också att jag mår betydligt sämre av mörkret och dessutom bor jag i södra Sverige så det kommer ingen snö som ser mysig ut och lyser upp marken. Upplever i alla fall att när jag tagit d-vitamintillskott så tar det udden av det värsta och att vara ute när det ljust gör det också bättre. Har också hört talas om ljusterapi som kan hjälpa under vintern.

Hjälp! Hur pratar man om feminism med en vit, smart men opåläst man utan att bli så frustrerad att man börjar grina/hata honom? Har precis spenderat 2 timmar i diskussion med min man som nästan verkar tycka mitt feministiska uppvaknande är löjeväckande. Några kärnfrågor han körde fast på:
Varför heter det feminism och inte typ jämställdism
Varför ska kvinnor leda kampen, då blir det ju OJÄMNLIKT
(Efter att jag förklarat tolkningsföreträde) MÄH! Alla ska få uttala sig lika mkt om allt, spelar ingen roll vem som vet mer eller vart med om saker!
Varför ska feminism hålla på med andra sorters ojämlikhetskamper, dom kan väl föras separat? Annars borde det inte heta feminism!!
Jag började faktiskt gråta till slut för jag insåg hur olika verkligheter vi lever i. Ofta känner jag att jag får hålla min feminism hemlig, att den bara leder till problem. Så flammar raseriet upp och man får lektioner i vad feminism borde vara, från en man… hur gör man? Ska jag bara inte prata med min man om detta? Hur svarar man kort koncist och konkret på frågorna här över utan att bli teoretisk på ett sätt som makes sense för en cis-man? Hjälp o tips mottages tacksamt..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *