Kategorier
Vardagstrams

Korrelation, kausalitet och ”ökad risk”. Nu benar vi ut lite.

Innan jag åker till Yasuragi så vill jag bara att vi pratar lite om samband (korrelation) och orsakssamband (kausalitet). Det är nämligen relevant när man pratar om forskning och sånt. T.ex så finns det ett samband (korrelation) mellan rött kött och tarmcancer dvs att de som drabbas av tarmcancer i större utsträckning också äter kött. Detta kan man ju tolka som att hjälp rött kött orsakar cancer i tarmarna men riktigt så enkelt är det ju inte. 
 
Samma grej med att det finns ett samband (korrelation) mellan massor av sk livsstilssjukdomar som diabetes eller hjärtproblem eller liknande och övervikt. Och det kan man då – som många av er felaktigt gör – som att övervikt orsakar eller innebär en risk för just dessa sjukdomar. På samma sätt som många tror att rött kött innebär en högre risk för cancer.
 
I själva verket är det så att de som exempelvis äter rött kött också i större utsträckning äter mer annat skit. Som charkvaror fulla av nitrit och annat onyttigt. Dessutom röker och dricker köttätare i högre utsträckning. Osv. Och vi tjockisar?
 
Jo det finns ett samband mellan att vara tjock och till exempel ha den sortens livsstil som orsakar diabetes. Många tjocka rör på sig för lite och äter för mycket socker och snabba kolhydrater exempelvis. Sånt som till exempel bidrar till att man får diabetes typ 2.
 
Och detta, behöver jag tyvärr förklara, betyder alltså vare sig att alla tjocka äter sämre eller rör på sig mindre än smala. (eller att smala äter bra och rör på sig eller inte drabbas av livsstilssjukdomar) Men en större andel tjocka gör det och därför har man kopplat ihop det med de sjukdomar som livsstilen medför. Precis som man kopplat ihop det röda köttet med cancern trots att de inte alls har med saken att göra. 
 
 
Sen kan det såklart vara så att övervikt eller rött kött har en negativ inverkan på kroppens immunförsvar på olika sätt och därför gör personen mer mottaglig, det vet jag inget om, men en sak vet jag säkert och det är att ”ökad risk” inte innebär att det kommer att ske eller att det är vanligt eller troligt.
 
Så varje gång ni känner att ni måste upplysa tjocka om att deras kroppar ökar risken för diabetes så kanske ni ska fundera lite på den biten, på att den risken är jävligt liten och att en tjock person som äter bra och rör på sig är ganska säker på den fronten.
 
”En ökad risk” betyder liksom inte att det är oundvikligt eller att risken ens är stor.
 
 
Ur ”Kroppspanik”. (Bra bok om man vill förstå mer om detta!) 
 
 
Sen kan man fråga sig vad tjocka ska göra med den informationen. Eller jo jag vet ju att smala tycker att tjocka ska börja banta med alla risker DET innebär (Har de ens funderat på de riskerna? T.ex försämrad ämnesomsättning, gallsten, ökad stressnivå i kroppen, benskörhet, ätstörningar) men det tycker inte jag är rimligt. (Fast det gör ju smala för de är ju inte intresserade av tjockas hälsa egentligen. Smal till varje pris är deras devis.) 
 

 

 
Lite intressanta samband. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Korrelation, kausalitet och ”ökad risk”. Nu benar vi ut lite.”

Litegrann som med kejsarsnitt vs vaginalt. "Det är större risk för diabetes hos barnet om du föder med kejsarsnitt!!!!!". Ja, den går från typ 0,01 till 0,02 osv. Folk är så ofantligt lättlurade att man slår sig för pannan!
Högre risk innebär ju inte att det blir så, eller att det ens blir en HÖG risk.

Är så ofantligt imponerad över ditt tålamod. Varje gång du ens nämner vikt så kan man räkna ut på förhand hur det kommer gå. Att du orkar göra detta om och om igen, skriva samma förklaringar, genomgångar, faktatexter. Det förtjänar inget annat än en stor eloge.

Det är så roligt när andra försöker koppla bantning, smalhet etc. till hälsa när vi alla innerst inne vet att det endast handlar om att vi vill se ett bättre yttre. Tänker på alla överviktiga människor på sociala medier som går ner i vikt eller på alla helt normalviktiga som börjar träna samt dess följare. Tror jag faktiskt ALDRIG i hela mitt 20-åriga liv (!!!) har läst en kommentar som t tex " åh vad glad jag blir att du äntligen blivit hälsosam", "hurra för att du nu slipper massa följdsjukdomar" etc.etc. Dessa kommentarer finns konstigt nog inte utan alla kommentarer handlar om utseendet. Vidare är ju detta mycket märkligt eftersom det var ju hälsan som var det viktiga eller?

Bra att du lyfter skillnaden mellan korrelation och kausalitet, jag tycker det är väldigt frustrerande att så många inte förstår skillnaden. Inte ens vårdpersonal. Jag upplever att det här är ett jätteproblem för de råd och riktlinjer som finns kring en graviditet (min verklighet nu). Det mest triviala exemplet för att förklara skillnaden tycker jag är följande:
Det finns ett statistiska säkerställt samband mellan lungcancer och askkoppar (korrelation) men alla inser ju att det inte är askkopparna som orsakar cancer, dvs det finns inget kausalt samband/orsakssamband.
Väldigt mycket råd bygger på studier där man påvisat korrelation men drar fel slutsatser alternativ resoneras i stil med "folk klarar inte av att ta till sig fakta eller göra egna bedömningar vi avråder för säkerhets skulle från allt" Det är inget annat är överförmynderi!

Jättebra genomgång, tack!
Tänk vad mycket onödig stress och hets detta orsakar, alla larm som inte riktigt är larm på det sättet om man inte har helhetsbilden klar för sig. Hälften av alla hälsotidningar borde kunna läggas ner om alla fick veta detta.

Ann; oftast är det ju vi i västvärlden som trycker i oss kött i allt för stora mängder, på samma sätt som vi trycker i oss sprit och andra onyttigheter… inte så många i u-länder som har råd att smälla i sig rött kött och cigg varje dag..

Det svåra med tjockisförakt och häslohets är ju just det du skriver, ingen ifrågasätter hälsan/livsstilen hos en smal person. De mest ohälsosamma människorna jag känner (äter skit, dricker massa alkohol/läsk, tränat aldrig) är smala. De som är mest hälsosamma när det kommer till kost och träning har ofta lite "trivselvikt" i brist på bättre uttryck.

Du kallar ofta de som säger att folk ska va smala för de smala. ex "Eller jo jag vet ju att smala tycker att tjocka ska börja banta…" I min omgivning är 90% av de som snackar så här tjocka själva. Tycket det hade bidragit mer till ditt resonemang ifall du hittade ett annat ord att kalla dessa människor för än just smala, då det är föreställningar som inte enbart smala har.

Du har helt rätt i ditt resonemang och många som drar på helt fel växlar när de får se en forskningsrapport och glömmer att sätta in det i der stora hela. Många som hör tolkningar helt uppåt skogen 👍
Men…du har fel i att övervikten i sig inte ökar risk för hjärt kärl sjukdomar och diabetes 2. Fettet runt organ är bidragande risk i sig och fettvävnad är också orsak till ökad insulinutsöndring.
Jag förstår inte riktigt det här LD. När jag hade större undervikt så var inte jag heller hälsosam och hade ökad risk för följdproblem. Jag tycker att jag inte skulle bli hånad eller hatad för det. Finns ingen motsättning. Varför så svårt att erkänna att kraftig övervikt påverkar hälsan negativt och sannolikt om inte idag så längre fram kommer få tråkiga konsekvenser? Det är ett faktum och om der inte hade varit sant så hade landstinget aldrig beviljat Gastric Bypass tex.
Det finns inga motsättningar i din kroppsaktivism och acceptens av överviktiga och att erkänna att det inte är bra för hälsan. Finns ingen alls enligt mig.

Håller faktiskt med Emma G.
I min omgivningen är det tjocka som hetsar varandra, besatta av vikt, träning, kost osv och verkar inte kunna spendera en måltid utan att diskutera detta. Lunchrummet på jobbet är ett jävla helvete och kommer seriöst snart börja äta mina ljuvligt goda matlådor på toaletten om folk inte lär sig att hålla käften.
Majoriteten smala äter sin matlåda och håller käften. Självklart finns det smala som också pratar om dieter, hälsofördelar osv men det är liksom irrelevant vilken kroppsform folk i ens omgivning har skulle jag säga. Ätstört tänk och hälsohets finns hos jävla många, oavsett storlek. Jag tänker aldrig på vad jag äter, skiter i vad folk stoppar i munnen eller om dom tränar eller inte. Orkar definitivt inte spekulera om eventuella sjukdomar eller hälsorisker med olika livsstilar. Detta är så enormt provocerande i lunchrummet kan jag lova. Att inte prata bantning, vad som är "nyttigt" osv samtidigt som jag äter en ordentlig matlåda och en chokladbit till efterätt utan att ursäkta mig, oooh vad det sticker i ögonen.

Det folk lätt glömmer är ju att ökad risk egentligen inte behöver betyda ett skit.
Risken för något farligt är 1%. Genom att vara tjock ökar risken för detta farliga till 2% kan vi hitta på.
Detta innebär en ökning med 100% för det där farliga om man är tjock.
Men risken är fortfarande bara 2%.
Man kan ju för fan inte stirra sig blind på själva ökningen utan måste ju titta på riskens storlek.

@Ld
Många barn som idag får diabetes är överviktiga och antalet barn med diabetes ökar.
BVC och Skolhälsovård flaggar för detta till föräldrarna och ger råd.
Tycker inte du också att det är angeläget att föräldrar får stöd i att hjälpa sina barn till en hälsosam livsstil och vikt?
Eller skriver du bara om vuxnas övervikt?

Hälsosam livsstil och vikt har inte med varandra att göra. Oroar du dig för smala barn som spelar spel dagarna i ända och föds upp på makaroner och korv? Nej såklart inte. Det gör ingen. Bara tjocka ungar.
Föräldrar som ”försöker hjälpa sina barn till hälsosam livsstil och vikt” skadar sina barn. Prata med folk som faktiskt varit tjocka som barn så får du höra hur bra deras föräldrars hjälp funkat.
Som förälder serverar du bra mat och möjliggör/uppmuntrar rörelse och hälsa (även mental sådan). Thats it. Vad barnet väger är helt irrelevant.

Blir så himlahimla glad att du skriver diabetes typ 2, istället för bara diabetes (förvånansvärt hur en sån liten detalj kan göra en sån stor skillnad)! Är så viktigt att urskilja de olika typerna!

Astrid
Tycker inte att du ska kommentera kring barn och vikt.
När jag gick på mellanstadiet tidigt 00-tal, (från 3:an till 5:an) var jag ett tjockt barn, eller i alla fall ganska knubbig (ogillar starkt att stämpla barn med all negativism som finns kring ordet "tjock"), och många tänkte som du gör.
Jag kommer ihåg i fyran hur skolsköterskan argt ringde till min mamma och skällde ut henne för att jag var tjock, det innebar ju att hon matade mig med massa godis och läsk. Självklart blev min mamma fly förbannad, eftersom det gjorde hon ju inte! Jag gillade inte ens läsk (började inte dricka kolsyrat förrän jag var 17 år), och vi åt bara sötsaker på helgerna som alla andra familjer. Jag gillade mat såklart, och åt ordentligt hemma, men det var mest mat mamma lagade själv, ordentlig mat som innehöll kolhydrater och fett såklart. Jag var dessutom frisk och pigg, och hade inga problem med hälsan.
Sen försvann övervikten naturligt sommaren innan 6:an när puberteten kom in i bilden och jag växte en massa. Men poängen är att jag såg ut som jag gjorde naturligt. Jag var inte tjock för att jag åt en massa godis, jag var tjock för att min kropp såg ut så vid den tiden. Det kan än idag göra mig så arg att tänka tillbaka på det jävla antagandet skolsköterskan gjorde, och hade mage till att döma av min vikt att jag var ett godismonster och ohälsosam.
Tjockhet och barn ska man vara jävligt försiktig med, för det enda som kom ur skolsköterskans "oro" var att det sådde ett frö av självhat i mig och min kropp. För hon sa inget till de smala barnen, trots att vissa av dem åt mer godis på rasterna/efter skolan än vad jag gjorde. Men hon gjorde det tydligt. Att man bara duger som smal. Att jag var fel för att jag var knubbig. Nu idag förstår jag att det var fan inte så konstigt att jag sen utvecklade svåra ätstörningar på gymnasiet.

Betvivlar starkt att man kan ha en hälsosam livsstil om man är fet. En tung kropp är jobbig att bära omkring på och man klarar inte av röra på sig tillräckligt för att det ska kunna räknas in under hälsosamt.

Eva: jag väger det dubbla mot vad jag borde göra och visst är det tungt att bära på men jag rör på mig, tränar och kan springa och hoppa. Jag är ganska stark.
Jag äter mat lagad ifrån grunden och tänker på att få i mig det kroppen behöver och har efter att ha gjort en koll av kroppen fått se att kroppen inte ligger i riskzonen för att vilja dö ifrån mig heller. Har en brist i kroppen som inte beror på dålig kost eller att jag är fet.
Att säga att själva övervikten per automatik innebär att man är ohälsosam, äter dåligt och inte kan röra sig är väl lagom fördomsfullt vill jag lova.

Bra inlägg. Har en fundering kring ditt svar till en annan kommentar.
"Föräldrar som ”försöker hjälpa sina barn till hälsosam livsstil och vikt” skadar sina barn. Prata med folk som faktiskt varit tjocka som barn så får du höra hur bra deras föräldrars hjälp funkat.
Som förälder serverar du bra mat och möjliggör/uppmuntrar rörelse och hälsa (även mental sådan). Thats it. Vad barnet väger är helt irrelevant. "
Jag var själv ett tjockt barn (ca 5-12 års ålder) och fick ständigt höra att jag inte borde äta så mycket, pappa som nöp mig i magen och sa "denna ska bort va?" och fritidsfröknar som stoppade mig från att ta en till macka till mellis osv. Fattade inte varför, visste visserligen om att jag var tjock men såg inget fel med det förutom att andra tyckte det var fel. Antar att medvetenheten kom vid 12 års ålder och jag fick mer självkontroll över mitt ätande, vips så smalnade jag av och fick så mycket komplimanger och uppmuntran från omgivningen. Detta resulterade i en ärstörning (ofcourse) 13-14 års ålder. Efter det har jag pendlat upp och ner en sådär 15 kg och min relation till mat och kropp är som mångas komplex.
Så, efter lite svammel. Jag vet hur det känns med föräldrar och andra i ens omgivning som skambelägger ens ätande, fast en kanske inte fattar varför, pga att en är så liten. Iofs så blev jag smal. Men hur tänker du kring barn som är överviktiga och som överäter? Eller som smygäter? Barn som visserligen får i sig alla näringsämnen men som blir tjockare och tjockare. Hur vägleder en barn till en bättre kosthållning utan att skuld- och skambelägga?
Tack för en bra blogg.

Eva – WTF!?
Jo en kan vara fet, jävligt fet, och röra på sig jävligt mycket
Jag gick 1,5mil om dagen 5 dagar i veckan i flera månader, och det var bara vägen jag räknade, allt som allt närmare 3+mil/dag
Med ett bmi på 42
Jag är fet, men jag saknar knappast muskler för de, muskler som alldeles utmärkt klarar av att bära upp min kropp + en unge i bärsele + två matkassar
En behöver väga väldigt, väldigt mycket eller ha något sjukdomstillstånd för att kroppen inte ska kunna bära upp sig själv och röra på sig
Och jo en kan ha utmärkta värden, hjärta, lungor, hjärna och blodsocker, träna och äta varierat och hälsosamt OCH vara fet (levande bevis här!)

Eva – Nej, det är sant Eva, tjocka kan inte alls röra på sig. Själv har jag fortfarande inte kunnat ta min valrosskropp upp ur sängen sen i Lördags. Hoppas fortfarande på att få mer energi så att jag helt enkelt kan rulla ur den för att sedan åla mig till kylskåpet för ännu en bit friterad mat. Alltså jag orkar inte kommentarer som dina, Sry alltså.

Men alltså gällande tjocka barn, om man är orolig över deras hälsa – typ fråga dem hur de mår, uppskatta dem för de personer de är istället för att bidra till saker som kan hjälpa till att grundlägga framtida ätstörningar. Eller bara en skev syn på mat som något som inte är härligt utan ångestladdat.
Det kan vara så att tanken bakom det är rätt, men blir ändå fel. Oavsett anledning till att barnet är överviktigt så blir det så mycket värre av att resten av vuxenvärlden ska visa omtanke genom typ.. bantningstips. Hitta andra sätt. Som utesluter ältande av vikt och utseende, samt hur nyttig eller onyttig en viss sorts mat är. I de bästa av världar har alla barn en hemmiljö som kan erbjuda balans, när det inte finns så är bantningstips on top som sagt förkastligt. Den "hjälpen" är skada 100%. Ett tjockt barn möter deppigt nog bara vuxna som på olika sätt gör gällande att de vill "hjälpa till" med detta. Dessutom vet barn vad som är nyttigt och inte, på ett ungefär. Är ju bara ett skuldbeläggande.
Alla barn som är större eller kraftigare har inte heller nödvändigtvis en dålig livsstil bakom, vissa ser ut så i kroppen, for life eller tillfälligt, samma som för vuxna. Finns barn som äter bra mat, sportar massor och ändå är kraftigt byggda. I bästa fall har barnen föräldrar som kan säga till andra vuxna att backa av och lämna dem ifred och bekräfta att de är bra som de är.

Jennifer: har du någonsin undrat varför tjocka är besatta av bantning, träning, kalorier etc? Kan det vara för att vi blir uppmuntrade till att utveckla ätstört beteende sekunden skolsköterskan tagit vikt och längd och räknat ut vårt BMI? Och även om alla dina smala kollegor inte säger ett ord om detta så lovar jag dig att alla tjockisarna på ditt jobb har fått höra sånt där av flera smala personer genom sina liv.

Sofia; på ifl science så har dom en länk till en forskning gjord i Australien på en kvarts miljon människor som visar på att vegetarianer generellt inte röker, dricker måttligt, tränar och håller vikten. De lever tydligen längre än övriga men det ska inte enbart vara pga. kosten utan en kombination av dessa livsstilsvanor.

Jag är smal och jag kommenterar inte andra människors kroppsvikt över huvud taget. Inte vad de äter heller.
Jag har haft ätstörningar i många år men har ändå inte känt nåt behov av att kommentera andras kroppar, för jag vet vad det gör med en inuti att själv få kommentarer om ens kropp och vikt.
Förstår att du är leds, det är jag med.
Min upplevelse (när jag gick från svårt underviktig till normalviktig) var att ALLA människor kommenterar andras kroppar. Både långa korta smala tjocka. Så jag skulle snarare dela in det i vi och dem i form av vi som inte lägger oss i vad andra äter och ser ut och de som gör det.
Men vi är ju två olika människor med olika upplevelser, därför kan jag ju inte säga att din upplevelse är fel. Jag kan bara dela med mig av min upplevelse.
Hur som helst så håller jag med dig så vad gäller bantning. Fuck diet culture!! 🙌🏼

Helt rätt gällande övervikt, men gällande rött kött och cancer finns det en kausalitet lika säker som den mellan rökning och lungcancer, enligt WHO. Så jo, att äta rött kött innebär en större risk för cancer än att inte göra det. Och rött kött är den enda livsmedel där denna kausalitet finns (inte socker som många tror).

Så himla glad att du tar upp detta! Så viktigt, alla människor borde få sig en grundkurs i statistik och kausalitet. Har läst om boken Kroppspanik flera gånger och kommer nog läsa igen, såg världen ur andra ögon efter jag läst den! Rekommenderar alla att läsa den!

Skulle uppskatta om du innan du uttalar dig ännu mer om veganer läser på ordentligt. Det märks att du inte har gjort det. För det första så är inte veganism en diet, utan ett etiskt ställningstagande där en ämnar att åsamka så lite skada som möjligt på andra levande varelser, varför man bl.a. äter plantbaserat. Om du vill hänvisa till bara kosten så säg istället plantbaserad kost/diet.
För det andra så är inte veganer några slags hälsofreaks som du ett antal gånger nu antytt. Det finns både mer och mindre hälsomedvetna veganer. Att vara vegan är inte samma sak som att vara ätstörd, ha en extremt begränsad, uteslutande kost eller att bara äta raw good. Det är BARA ett beslut att man inte medvetet vill orsaka skada på djur. Det är dessutom inte svårt alls att äta plantbaserat och absolut inte som ni antydde i Penntricket att man behöver hålla på och hälla i sig smoothies hit och dit och ha stenkoll på varenda näringsämne för att överleva. Det räcker gott och väl med att äta relativt varierat och ta en multivitamin. Snälla sluta prata om plantbaserad kost och veganer på det sättet.
Utöver det så menar du att veganer (och vegetarianer) är mer hälsosamma pga deras livsstil i sin helhet, och absolut att veganer t.ex. generellt sett inte röker, men det är ju för att tobak djurtestas, och inte nödvändigtvis pga hälsomedvetenhet. Dessutom är det verkligen inte så att alla veganer tränar regelbundet t.ex.
Men för att återgå till den plantbaserade kosten, så bör sägas att den oavsett om den består av en del skräpmat eller mestadels hemlagad mat av färska ingredienser utan massa halv- och helfabrikat så är den ändå bättre än mat som innehåller animalier. Självklart är det senare alternativet bättre, men fortfarande är båda bättre än det animaliska alternativet. Det finns så fruktansvärt mycket studier om detta och nu får ju t.o.m. veganer billigare försäkringar i vissa länder pga att dom helt enkelt inte riskerar att bli sjuka i samma grad som icke-veganer. Att förneka hälsofördelarna med en plantbaserad kost idag, med all fakta som finns och bara hävda att det beror på en generellt hälsosammare livsstil, är bara tröttsamt. Ännu mer tröttsamt är det när någon försöker svartmåla den plantbaserade kosten som svår, ätstörd, begränsande, extrem eller liknande.
Jag tycker oftast du försöker läsa på om saker du väljer att ta upp, men i det här fallet märks det att du inte är tillräckligt insatt. Det blir tyvärr väldigt fel, speciellt när plantbaserad kost paras ihop med hälsohets, ätstörningar etc.

Statistik är kul på detta sätt, podden filosofiska rummet pratar om detta i deras avsnitt som heter kunskapsresistens, här ta det upp att dagar det konsumeras glass så sker mest drunkningar, men detta innebär ju inte att glass bidrar till drunkningar x)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *