Kategorier
Vardagstrams

När skräcken kom till oss

Denna skräckhistoria har jag berättat förr men den blir aldrig gammal. Denna kan ni skrämma era barn och barnbarn med.

N har en fäbless för äckliga kryp. Antingen så skrikgråter hon när hon ser dem eller så ska hon ta med dem hem. En sommardag uppe i Delsbo hittade hon, efter regnet, en liten tjock snigel utan skal och nåt konstigt och lite ovanligare. Hon kom inrusande
i köket och var helt jävla lycklig: ”Jag har hittat en krabba!”

Jag anade oråd såklart men följde med ut för att kolla. Där, på den blöta stenplattan, låg det nåt som såg ut som en extra tjock men kort snigel med krabbliknande ben. Tänk Alien. Jag har aldrig sett nåt liknande och petade till den lite med ett
grässtrå och det äckliga slemkrypet hoppade till och kröp ihop som en spindel och ja men ni hajjar väl att panik uppstod.

Nej, inte hos det uppspelta överlyckliga barnet utan hos den traumatiserade mamman som vrålandes rusade upp och flaxade med armarna.

Jag hann twittra i panik. Tänkte att jag skulle få hjälp att reda ut detta hemska.

NU GÅR VI IN sa jag bestämt och släpade med mig det oförstående barnet som ville ta med snigelkrabban in. ”Vill visa pappa” påstod hon men jag ba: ”NEEEEJ!”

Resten av kvällen hade jag ångest (Jag skojar alltså inte, men det är möjligt att min psykiska ohälsa är något extrem i vissa fall) och kunde inte riktigt släppa tanken på den här snigelkrabban och om den kanske hade några kompisar gömd i buskarna. Var
detta en ny art? Var det en invasion från rymden? SKULLE JAG DÖ NU?

Jag ventilerade lite av min ångest med min man (givetvis de mindre … eh…. paranoida tankarna) som lugnt tittade på mig (som om jag vore sinnessjuk) samtidigt som han suckade: ”Det var en maskros. N visade mig.”

Asså karln är ju DUM I HELA HUVUDET tänkte jag och insisterade; Nej, det var ett djur med ben. Det HOPPADE TILL när jag petade på det. Karln var lika envis och efter mycket om och men så gick jag med på att gå ut igen och kolla.

Med skräcken i halsgropen gick vi ut tillsammans….. och ja…..

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När skräcken kom till oss”

Ibland lurar hjärnan en. Spelar dataspel ibland och vid ett tillfälle skulle min figur upp i ett torn och kolla vad som fanns där. Av någon anledning hade jag kameran i spelet i någon konstig vinkel så när jag kommer upp i tornet dyker ett riktigt vidrigt monster med inseksansikte och äckliga vingar upp och jag blev så rädd att jag hoppade upp från stolen och stötte ut något konstigt ljud. Vad jag såg? En mal, en fjäril kan man säga. För all del en rätt stor men inte speciellt monsteraktig alls. Snacka om hjärnspöke…

Ibland lurar hjärnan en. Spelar dataspel ibland och vid ett tillfälle skulle min figur upp i ett torn och kolla vad som fanns där. Av någon anledning hade jag kameran i spelet i någon konstig vinkel så när jag kommer upp i tornet dyker ett riktigt vidrigt monster med inseksansikte och äckliga vingar upp och jag blev så rädd att jag hoppade upp från stolen och stötte ut något konstigt ljud. Vad jag såg? En mal, en fjäril kan man säga. För all del en rätt stor men inte speciellt monsteraktig alls. Snacka om hjärnspöke…

😂😂 jag dör! Jag är också livrädd för alla sorts kryp men särskilt getingar och för att ta död på en geting brukar jag spraya hårspray på den tills den är så pass groggy att jag vågar slå ihjäl den. Detta samtidigt som jag skriker högt och viftar… när getingen väl är död är det ett hvete att städa bort hårspray från diverse möbler……..

Haha, tack för kvällens skratt! Jag är hysteriskt rädd för möss och fick således total panik när en mus skymtade i ögonvrån i stugan. Stod på en köksstol och skrek (”muuuuuus!”). Mina barn ba’: Eh, mamma, det är en liten skalbagge.
Jaha. Då klättrar jag väl ned igen då. 😂

Vet inte under vilket inlägg jag ska posta det här, för det passar inte under något. Men tänker att det här är det minst allvarliga inlägget och därför ställer jag min fråga här: Jo du har tidigare uttalat dig om naturlig hud- och hårvård. Håller du fortfarande på med det? Har själv blivit lyrisk över t e x kokosoljans fördelar och använder den både på huden (har läkt mina eksem) och genom s.k. oilpulling. Håret inte minst blir helt amazing lent och blankt med denna fantastiska råvara. Undrar också om du ibland använder kokosolja i matlagning? Sorry för sidospår.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *