Kategorier
Vardagstrams

Att se gruppers begränsningar är inte att klappa dem på huvudet

En sak jag tänkt på är att man ofta när man debatterar feminism- eller klassfrågor, kapital och förutsättningar så slutar det ofta med att man anklagas för att se människor från utsatta grupper som inkapabla odugliga offer, men det är ett billigt knep för att diskreditera motståndaren och ge mer trovärdighet till sina egna argument.

Liberaler och antifeminister gör ofta detta för att skifta fokus och lägga skulden på de som uppmärksammar maktskillnader eller klass istället för där det hör hemma.  ”Menar du att arbetarklassen är okunnig och korkad?!”

Men ofta när man talar om klassresor, förutsättningar och kapital så glömmer man ofta bort att det finns olika sorters kapital och resurser. Kaptal innebär makt. Olika sorters kapital ger olika sorters makt, men det mesta och bästa kapitalet har de högre klasserna. Medel- och överklassbarn får tidigt i livet en stor del av det sociala, ekonomiska och kulturella kapitalet. De lär sig att tro på sig själva. De lär sig att ta för sig, skapa möjligheter och utveckla sig själva. Jämför man m t.ex arbetarklassbarn så får de ett stort socialt självförtroende som senare i livet hjälper att klara av utmaningar lättare.

Vissa grupper har helt enkelt sämre socialt och kulturellt kapital än exempelvis högutbildade eller medel- och överklassen.= SÄMRE FÖRUTSÄTTNINGAR. Världen är mycket mer tillgänglig och möjligheterna större för de som har ett större kapital än de som har mindre. 

Så nej, att tala om samt synliggöra maktstrukturer, kapital och klasskillnader är INTE att förminska utsatta grupper. Jag klappar inte arbetarklassen på huvudet för att jag synliggör de begränsningar, hinder och minskade möjligheter som de står framför. Att jag förstår att förutsättningarna är olika för olika grupper betyder ej att jag tror att vissa grupper kan sämre eller mindre.

Sen kan ju förutsättningar hänga på tur också. Som att träffa en rik kille som står för den ekonomiska tryggheten så jag kan leta lyckan eller självförverkliga mig själv och mina drömmar.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att se gruppers begränsningar är inte att klappa dem på huvudet”

Jag är arbetarklass som gjort en så kallad klassresa. Totalt sju år på universitet och tre examina. Minns med sorg och lätt panik hur svårt det var för mig när jag kom in på min första utbildning i början av 90-talet. Jag var studiebegåvad och spikade tentor och skrev fantastiska alster till höger och vänster. Men vad jag led av att inte passa in bland kursarna, att inte förstå medelklasskoderna, att vara fel, att ha fel kläder, fel ekonomi, fel utseende, fel allting. Jag var oändligt ensam på universitetet, ingen att fika med på rasterna, aldrig medbjuden till pubarna… När jag försökte lära känna nån drog de sig undan. Jag hade ju inte rätt socialt och kulturellt kapital! Jag hade ingen släkting på bokförlaget som ordnade praktikplats, inget sommarställe att åka till efter sista tentan, ingen lägenhet som mamma och pappa ordnat på Gärdet.
Så min väg till ekonomisk stabilitet har varit lång och krokig – och dessutom står jag här med hundratusentals kronor i studielån att betala av på tills jag är 68. Det tror jag inte att mina gamla kursare har, i deras familjer fanns ju även ekonomiskt kapital. Kanske ett undansatt barnbidrag som bekostade studieåren… Så ingen ska komma och säga att förutsättningarna är lika, då har man ju ingen analytisk förmåga över huvud taget.

Något jag tänkt på angående dessa "klassresor" är att vi förknippar klass med enbart ekonomi. Någon som gör en klassresa är någon som får en bättre ekonomisk situation än sina föräldrar. Det är nog lite mer invecklat än så. Jag tror inte en individ kan göra en riktig klassresa under sin livstid. Klassresan tar flera generationer. Överklass är inget du kan bli, det är något du är. Något du föds in i och ärver.
Ett väldigt bra exempel på detta är lottomiljonärer. Trots att de kan ha ett tresiffrigt antal miljoner så är de inte välkomna i överklass-sammanhang eller att bo i etablerade överklassområden. De hamnar oftast i bostadsområden där det bor andra nyrika. De har inte rätt "arv" och därför passar de inte in bland överklassen och den etablerade överklassen vill heller inte ha något med dem att göra. De har också en helt annan livsstil än vad överklassen har. De lever ut arbetarklassens rikemansdrömmar vilket oftast inte är det samma som överklassens livsstil. Såg en dokumentär om lottomiljonärer för längesen. Detta var i USA där folk snarare vinner miljarder än miljoner. Där gick en överklassdam omkring i bostadsområdet och berättar med överlägsen ton och avsky i rösten för filmarna att hon direkt kan se vilka trädgårdar och hus som tillhör lottovinnare eftersom de är "så smaklösa", "inte har någon känsla för klass och stil" och "inte passar in". Klass handlar om så mycket mer än bara ekonomi och det krävs mycket mer än bara pengar för att göra en klassresa.

”Liberaler och antifeminister gör ofta detta för att skifta fokus och lägga skulden på de som uppmärksammar maktskillnader eller klass istället för där det hör hemma. "Menar du att arbetarklassen är okunnig och korkad?!"”
Fast nä verkligen inte. Det där är retorik från vänstern när man försöker ta upp problem så möts man av det.
Sedan att man behöver generalisera och diskutera gruppen ibland är nog alla överrens om. Men vänstern går till överdrift och verkar sällan kunna se till individen utan att först satt hen i en grupp.
Jag tycker rent allmänt att du har en rätt dålig bild av vad en liberal är och blandar gärna hej vilt med konservativa m fl.

Håller med dig men undrar även hur mkt kön spelar in. Undrar om arbetarkillar har större möjligheter än medelklass- och överklasstjejer? Jag har vuxit upp i ett överklassområde där ingen tjänar under 1 miljon kr om året, där pengar har gått i arv i generationer och där allt är självklarheter men kan ändå inte känna igen mig i det du skriver att jag fått lära mig ta för mig osv. Tvärtom blev jag itutad hela tiden att det är dåligt att sticka ut, ha åsikter och säga vad man tycker. Tänker att detta snarare beror på kön. Eftersom många i överklassen också är extremt konservativa så är det fortfarande främmande att flickor ska ta ngn särskild plats liksom. Vad tänker du kring det?

Överklassen har ju inte varit överklass sedan alltid, nånstans startade det. Vissa människor har helt enkelt mer brains och driv än andra, vissa har mer självömkan och lättja. Inte hundra på att det är direkt orättvisa, det är snarare ett biologiskt lotteri. Sen samlas ju ALLA människor med snarlika.

Svar till e:
Arbetarklasskillar har större möjligheter än arbetarklasstjejer.
I en undersökning gällande vad ens föräldrar har för studiebakgrund bland civilingenjörsstudenter på KTH fanns det en grupp manliga studenter med lågutbildade föräldrar som hade blivit antagna till utbildningen. De hade kanske en pappa som jobbade som bilmek men var duktiga på matte och programmering och fick mycket feedback från lärare som hade tyckt att de skulle satsa vidare. En motsvarande grupp bland kvinnliga studenter fanns inte. Tjejerna med liknande bakgrund hade väl förmodligen inte fått lika mycket pepp från lärare/omgivning och valt en annan väg. Vi såg de inte på KTH som en utpräglad grupp i vilket fall (jag har inte gjort undersökningen, bara fått den refererad för mig).

Som liberal tycker jag inte det är konstigt alls att poängtera olika gruppers sämre förutsättningar. Tycker tvärtom väldigt illa om att tänka på folk som inkapabla och odugliga. Däremot kan jag säkert anse att individer "måste" göra sitt bästa oavsett förutsättningarna.

Förtydligande… ”Menar du att arbetarklassen är okunnig och korkad?!”
Är den frasen vänstern svarar en liberal när hen vill lyfts ett problem i samhället.

mest_elin – nej jag menar arbetarkillar vs medelklass/överklass-tjejer? Om kön tar över klass. För i området jag växte upp i har alla tjejer präglats till att bli typiska fina/duktiga flickor liksom. Dvs motsatsen till att ta för sig, ta plats. Sedan visst så har alla tjejer utbildat sig på universitetet men där och senare i arbetslivet finns det ju andra (män) som har haft att ta för sig naturligt sedan barnsben och därför kör över.
Det jag kan tycka är irriterande med att ha vuxit upp i ett överklassområde och i en överklass-familj är att exakt ingen har förståelse för en (förutom folk i samma sits). Om man försöker slå sig fri från sin bakgrund och träffa personer med helt annan bakgrund är det alltid en själv som förväntas anpassa sig och ha mest förståelse. Som att det automatiskt är de andra som gör rätt. Det är som att folk tror att bara för att man alltid haft pengar så har man inget att säga till om och ska straffas. Vet inte hur jag ska förklara, men lite som att alla ens preferenser är automatiskt fel och världsfrånvända. Vi alla präglas ju av våra bakgrunder och formas utifrån vår uppväxt och vår levnadsstandard, en som vuxit upp i överklassen kan känna sig lika låst till det, men det är alltid den som ska ändra på sig och anpassa sig för att inte uppfattas snobbig eller världsfrånvänd när en sådan anpasssning är lika omtumlande och krävande av en som för någon annan att helt plötsligt börja agera som om man tillhörde en annna klass. Den som alltid haft pengar kan det aldrig vara synd om?

Kommer från arbetarklass men har haft stort socialt och kulturellt kapital. Ser de därför inte som att jag har gjort en "riktig" klassresa, jag har ju haft förutsättningar många av mina klasskamrater i högstadiet inte haft. Blir så förvånad när folk inte ser att alla har olika förutsättningar från början..

Hei Natasja!
Helt off topic, men var inne på din tictail for å se på dine prints. Husker at du hadde noen röde og rosa (litt grafiske med et lekkende bröst). Har du planer om å legge ut de igjen på tictail?
Kram

Barn från lägre samhällsklass hamnar ofta efter redan från början i skolan. Det har visat sig i studier att medelklassbarn lyckas bättre språkligt i skolan än arbetarklassbarn pga språklig kompetens och inte intelligens givetvis. Det är såklart skolans uppgift att utjämna dessa skillnader men frågan är hur fasen man ska lyckas. Det måste iaf vara målet hos alla lärare!

Förresten, snälla lås upp din insta! Jag själv har inte instagram och brukade gå in på din ibland via www pga bättre uppdatering där än på bloggen. Sörjer att jag inte kan längre :’(

Tycker att frågan lika bra kan frågas på andra hållet. Tror man att alla har samma förutsättningar så måste ju arbetarklassen vara korkad och okunnig. Annars hade de väl lagt manken till, som alla duktiga medelklassare.

Har nu lyssnat på avsnittet i Penntricket. Bra avsnitt. En sak som inte berördes när Rut/ städ diskuterades var om det är ok att det är skattesubventionerat. Ni pratade bara om det är rätt el fel att en arbetarklasskvinna städar hos och möjliggör fritid åt en medelklasskvinna.
Men subventionerna är viktiga. Låt de som har råd anställa nån som städar då men de kan fan betala det själv. Varför skall jag med skattesedeln stötta Cissi och andra med hennes inkomst (inte ont om henne men hon har råd att betala det utan samhällets hjälp) i att få rent och fräscht? Ensamstående slitna småbarnsmorsor som jobbar i hemtjänsten har inte råd med den lyxen. Rut utnyttjas ffa i rika kommuner. Politik handlar om att välja och prioritera och det finns viktigare saker att stötta då. Rut är dessutom dyra jobb för staten.
Skulle gärna höra ett avsnitt kring Rut.
Kram Asta

Såg precis påan för UG och det vi alla redan visste står nu helt klart, det kommer vara ett sympatiprogram för Virtanen och en chans för honom att bokstavligen få fälla en tår i tv.
Ord som drev, blodvittring kommer att nämnas. 🤢

Dum fråga kanske, men jag är väldigt okunnig här; vad är/räknas som arbetarklass, medelklass osv? Överklass förstår jag, jag har bott i ett sånt område (vi var dock inte överklass) där alla hade båtar, ägde företag och kunde köpa hus för flera miljoner (förutom vi).
Anledningen till att jag frågar är lite för att jag inte vet vilken "klass" jag är ifrån. Vi bodde i hyrlägenheter, ägde inte hus förrän jag var uppe i tonåren (och mamma träffade en man med ett bra jobb), ägde dock bil och kunde åka på utlandsresor. Men det var inte mer än så. Mina föräldrar har båda "vanliga" jobb. Skulle vi då räknas som medelklass eller arbetarklass? Ingen förutom jag och mina syskon har gått på högskola. Alla andra i släkten (förutom kusinerna som är i min ålder eller yngre) började jobba redan i högstadiet eller kort efter gymnasiet.
Sedan har man ju själv levt på soc, varit arbetslös och så. Jag äger inget idag, varken bostad, bil eller liknande. Så vet inte vad jag "klassas" som? Jag har inte råd att åka utomlands, men kan ändå spara undan pengar och behöver inte vända på varenda krona (är dock student nu). Tacksam om nån orkar svara och förklara! Kan så klart googla, men är inte riktigt samma sak som att få det förklarat för en.

ug?? wtf?? huuur kan SvT starkaste granskningsprogram göra den här vinkeln, kräks, börjar gråta, patriarkatet känns så fruktansvärt starkt och läskigt kvällar som denna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *