Vardagstrams

Återuppståndelsen?

Jag pratade med en kompis idag. Hon hade börjat blogga och frågade efter tips på hur hon skulle tänka rent strategiskt. Inte fan vet jag tänkte jag för allting förändras ju hela tiden i sociala medier och jag har ingen koll längre.

Men jag tror på bloggens återfödelse. Jag tror att Instagram var nytt och fräscht och att man ville ha snabb underhållning och att många valde bort blogg och bloggande för det mer lättsmälta men nu märker jag att folk är trötta och uttråkade och besvikna, kanske framförallt på den influenserkultur som växte sig stort som ett jävla Frankensteinmonster och att man liksom vill ha mer.

Vad gör man ens på Instagram längre? Postar tomma klyschor och samma jävla selfie om och om och om igen. (Obs jag har inga planer på att sluta även om jag haft svårt att hitta någon motivation alls senaste tiden.) Vem vill konsumera det? Vem vill konsumera mig?

Jag vill blogga. Men jag vet inte vem jag är eller var jag platsar längre. Att kalla mig aktivist eller påstå att jag driver nåt slags politisk arbete känns så jävla hånande mot de som faktiskt är aktivister och som faktiskt gör gediget arbete som förändrar på riktigt. Åh, vet ni jag är så trött på mig själv och så trött på alla de mina som klappar sig på axeln och tycker att man är så jäääävla duktig som DRIVER KAMPEN fast det egentligen inte alls handlar om kvinnokamp utan om nån slags egokamp där man mest av allt slåss för att synas och höras och bli omnämnd i historieböckerna. (Käre gode gud gör så jag hamnar där amen)

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

8 Comments

  • Olabandola

    Nämen hej du härliga!!! Som jag väntat på att du ska börja igen! Jag skiter fullständigt i varför du bloggar, om det är för historieböckerna, kampen eller egotrippen spelar inte mig nån roll. Bara SKRIV, och sluta inte skriva. Du har inspirerat mig massor genom åren både feministiskt men också eftersom vi är så olika (tänker o känner helt olika!) och lever olika liv. Skriv i din takt och det du känner för där och då. Det här var väl en toppenstart…omstart… eller nåt. Jag håller tummarna för att du hittar inspirationen! Kram!

  • Asta

    Jag är glad att du är här. Oavsett anledning. Jag har nog fan kollat om bloggen är uppdaterad varenda dag sen du skrev sist. (Hm, det borde jag kanske inte säga, det verkar en aning besatt.)
    Hur som helst, välkommen tillbaka. /Asta

  • Sandra Börjegren Hedman

    Älskar verkligen dina tankar och analyser, så sjukt insiktsfull och självmedveten! Ta åt dig av det!! Människor som rannsakar sig själva och ständigt vill utvecklas ligger alltid i topp för min del.

  • MN

    Jag tror också på bloggen. Skulle vilja få liv i bloggkulturen. Vet inte hur det ska ske, ibland känns bloggandet som att gå runt i skogen där det en gång i tiden varit ett stort rave, där man ska försöka återuppleva samma känsla.

  • Emma

    Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! <3 Studsar av lycka av att du är tillbaka. Hörde det i din podd häromsisten men har inte hunnit faktiskt läsa ikapp. Jag gillar "riktiga" bloggar och inte vloggar och Instagram. På Instagram är det så svårt att följa med i vad som händer, händelserna försvinner, och Instagram-appen är inte alltid kronologisk i flödet. Och jag vill läsa texter. ÄLSKAR att du bloggar. Tack!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *