Vardagstrams

Ni sökte en feminist men fann en…. föredetting

Jag tror att jag är deprimerad. Eller kanske utbränd. Eller kanske både ock. Och ja jag vet hur otroligt provocerande det är att en hemmamamma slash hemmafru slash lat jävla privvad rik person påstår sig vara just detta. Vad har jag att bränna ut mig på? Vad har jag att må dåligt över?

Men det är ju också på väg mot vinter och jag tappar alltid intresset för att typ leva den tiden på året (och nej D-vitamin hjälper inte) så förhoppningsvis är det övergående.

Bara det att det är så otroligt ihärdigt denna gång. Jag är så trött. Jag vill inte vara hemma eller vara med min familj och det skrämmer mig. Jag vill inte engagera mig eller göra nånting. Inte ens blogga så vad gör jag ens här kan man kanske fråga sig och jag vet inte men det är kanske det jag behöver? Letar ni feminism här förresten så kanske ni blir besvikna. Ni sökte en feminist men fann en…. föredetting.

Nej. En jävla spillra.

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

10 Comments

  • Asta

    Jag känner igen, fast jag blir förvisso låg titt som tätt året om, men just den där känslan med att inte orka med nåt el nån. Att bara vilja vara själv. Och så är inte det heller bra. Min man har jobbat borta en vecka och jag har inte saknat. Hur lång tid krävs för att jag ska göra det? 3 v? 3 månader? Aldrig?
    Jag äter D-vitamin. Och Magnesium men det vet i fan? Tänker att jag borde springa… att just DET skulle förändra min världsbild men så var det orken då.
    Du har dessutom en massa konflikter kring dej och det är klart det tär.
    Du behöver inte vara någon superwoman, vi är så många som följt dej länge och som bara är glad att du är här igen. Samtalar. Du behöver inte ge oss svaren.
    Kram Asta

    • Malin

      Du får må dåligt, det finns många sätt att bli utmattad på. Stress behöver inte vara kopplat till ett förvärvsarbete eller depression till ens ekonomiska förutsättningar eller hur privilegierad en är. Ta hand om dig!

  • Rebecka

    Jag tänker att det inte alls är konstigt att du är deprimerad och/eller utmattad. Att bli deprimerad/utmattad behöver ju inte alls bero på en hög arbetsbörda utan att en blivit utsatt för stress, så väl känslomässig som kvantitativ belastning. Med tanke på saker som hänt det senaste halvåret, i din direkta närhet och hur du påverkas av andra konflikter, förväntningar. Det har varit en förvirrande och påfrestande tid. Att det dessutom ser jäkligt mörkt ut på patriarkatfronten skapar ju inte direkt bättre förutsättningar för en bättre psykisk hälsa.

  • Malin

    Tycker det är helt rimligt att må som du beskriver. Kanske rent av friskt. En sund reaktion på allt utan att rabbla upp saker och ting. Själv är jag så trött att jag helst vill gråta (vilket jag göra ofta i bilen till och från jobbet, eller på promenad med ljudbok i öronen…) och vet varken upp eller ner. Bara att härda ut och tänka att det vänder, förr eller senare. Efter regn kommer o s v.

  • Olabandola

    Det finns väl ingen regel för hur en person får må? Snarare är det nog ganska vanligt att någon som utifrån har “allt” känner sig deprimerad… pengar och saker är inte samma sak som lycka. Jag gillar att du delar med dig, men är förstås ledsen över att du mår så dåligt och jag önskar att jag kunde hjälpa dig (men jag har såklart mig själv och mitt eget “deprimerade” liv att försöka ta hand om trots att jag också har man, tre barn, en katt och hus på landet men inte heller är lycklig för tillfället). Bara att skriva av sig kanske hjälper? Har du provat att måla av dig? Jag har inga direkta förhoppningar över feminism (eller jo, kanske lite), bara ditt sätt att skriva är fantastiskt och inspirerande – din ibland bittra ton i texten är underbar! Skit i några inbillade krav (lättare sagt än gjort) och bara skriv! Är du en spillra så skriv som en spillra, plötsligt blir det ljusare igen både fysiskt och mentalt och då kanske du kan se tillbaka på den här tiden och hur du skrev då. Styrkekramar!!!<3

  • Malin

    Jag blir alltid deppig (eller alltid och alltid – har två barn) när jag slutat amma och börjar jobba igen. Även om det är helt ologiskt eftersom jag båda gångerna längtat efter att få lämna barnet på förskola och få tid till mig själv. Ibland tänker jag att det är först då man orkar börja känna efter hur man egentligen mår och hur mkt föräldraledigheten tärt på en både psykiskt och fysiskt.

  • Isa

    Kommenterar nu på dina tre senaste inlägg samtidigt, men vad glad jag är att du är tillbaka! Jag har saknat dig. (Har inte Instagram så abstinensen har varit extra svår.)

  • Loanne

    Ja kanske hjälper det att du skriver här? Känn efter. Skriv om vad du vill, jag kommer läsa i vilket fall. Eller skriv inte om du inte vill/orkar.

  • Johan

    Hej!
    Läste ditt gamla inlägg om dreads och undrar om du bestämde dig för att göra det eller inte, och om du gjorde det, hur kändes det?

    • Natashja // Lady Dahmer

      Nej jag gjorde dem inte. Tänkte på det igår faktiskt! Hur nära jag var. Och hur jäääääävla glad jag är att jag inte gjorde dem!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *