Vardagstrams

Står allt stilla eller är det bara jag?

Jag tänker att det är bättre att jag skriver än att jag inte skriver och att jag behöver komma igång, få fart på det här igen, bli bekväm i kläderna igen och för att bli det så spelar det kanske ingen roll vad jag skriver om… eller? Göra det till en vana typ. Fast har man adhd så är det svårare med den så kallade automatiseringsprocessen, alltså den där förmågan vi har att skapa vanor och få saker att sätta sig i ryggraden. Minsta lilla avbrott dessutom så är man tillbaka på noll.

Men å andra sidan, borde jag inte pensionera mig? Stänga igen det här med lite värdighet eller ska jag fortsätta tjata om samma jävla saker i tio, elva år till? Jag vet inte om saker står still eller om det är jag som står still. Utvecklas samhället ens eller är det jag som inte utvecklas? Jag vet fan inte men den där krisen jag pratade om tidigare handlar ju mycket om den biten också. Vem är jag, vad gör jag, vad borde jag göra?

Jag är så trött på samtiden. Trött på feministiska influensers. Trött på att tjejers frigörelse mest av allt FORTFARANDE handlar om att se sexig ut på bild, pluta med läpparna, vara knullbara och formbara. Och om man säger nåt om det så skammar man men för i helvete ser ni inte att ni ser vanskapta ut? Ja ja ja jag vet att utseendet inte spelar roll och att lösningen på att komma från utseendehetsen inte är att jag sitter och pissar på hur kvinnor ser ut (dåligt Natashja aja baja) även fast det inte alls är så de egentligen ser ut men de har ju tydligen valt det själv fast det har de heller inte …. jag blir galen. Är det detta min dotter har att se fram emot? Varför blir det aldrig bättre?

Kejsaren är naken men fan ta dig om du påpekar det. Nej fan ta dig om du skammar nakenfisen. LÅT NA VA NAKEN.

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

20 Comments

  • Elina

    Det är så löjligt hur kvinnor och tjejer i dagens diskussioner säger att det är feministiskt så länge som det är en själv som gör val medvetet, när de flesta val uppenbarligen inte fungerar så. Till exempel angående smink och typ att raka sig, ”Jag gör det för JAG vill”, ”för JAG känner mig sexig och snygg”. Såklart att man vill följa med strömmen för det är ju så himla mycket jobbigare att gå emot idealet, det betyder inte att det är frivilligt. Samtidigt shame:ar de andra tjejer med hår under armarna och på samma gång tjejer med ”för mycket” smink. Dubbelbestraffningen är fortfarande stark och det känns som om det återigen blivit lite värre. Man blir skammad om man inte följer normer och ännu värre, bara är naturlig.

    Angående dagens feministiska influencers så är det ju också så att det inte bara är någon ”feminist”-grej där man ska se sexig ut. Hela instagram är fyllt med ansikten i samma poser dag efter dag och influencerna gör samma sak men kallar det feminism och empowerment. Som feministisk influencer bör man ju lära sig att bara för att du precis lärt dig att älska din kropp är inte dina bilder oproblematiska, bilder på den kroppen får bara andra att hata sina egna mer och utseendet blir återigen en viktig grej. Man bara matar patriarkatet och tjejers mentala ohälsa samtidigt som så många andra viktiga delar inom feminismen uteblir pågrund av att de inte får lika många likes.

  • Frida

    Är så glad att du bloggar igen!

    Kan förstå att det känns som att skrika sig hes om samma fenomen, men det växer ju upp nya kvinnor som ger sig ut på nätet varje dag. Varje inlägg du gör kan vara det första någon läser på ett visst tema. Egentligen kanske det är skit samma hur många gånger det sagt – för någon är det nytt.
    Som sagt, kan kännas menlöst när så många dårar härjar, men jag hittade dig 2012-2013 (kanske?) Och det har gjort en jävla skillnad i om jag tar skit och hur jag ser på mina barn. Du behövs, så länge du vill och orkar finns det folk som vill och behöver läsa/höra dig.

    Tack för så mycket LD

  • Linda

    Tycker det är så positivt med dig och Stina och ett gäng till som visar och är stolta över er själva.

    Hatar min feta kropp. Hatar att jag inte orkar göra något åt det och att jag inte kan vara så stark att jag inte föraktar mig själv. Som gömmer mig och ibland funderar på om inte burka vore något för mig.

    Föraktar ibland min man som tänder på mig och älskar mig. Blä!
    På solsemester just nu i värmen. Älskar att bada. Men sitter halvt påklädd och skäms. Springer i vattnet och skyndar mig sedan upp för att kunna dölja min kropp med tyg. Så ingen ska kunna äcklas av mig. Hatar hatar att vara så här.
    Du är vacker. Kajjans bilder hon lägger ut är vackra. Men jag kan inte acceptera det hos mig själv. Ser bara blekfet och äcklig ut.
    Så tänker att ni gör ett så fruktansvärt viktigt jobb. Ni normaliserar och visar att inte alla är smala och att man kan vara vacker ändå. Och tänk alla unga tjejer som kan få se det. Inte bara anorektiska brudar.

    Hm. Långt och osammanhängande…

    Nu tillbaka till solen och havet. Med tält på mig.

  • Catarina

    Jag tror tyvärr att det aldrig kommer att ske något stort “genombrott” där folk plötsligt fattar att det de gör är problematiskt ur jämställdhetsperspektiv. Feminism är något som måste nötas, upprepas, tjatas, läras. Det är dropparna som kommer att urholka stenen, ingen damm som brister (trots den finlandssvenska #metoo-kampanjens namn). Jag är lika trött som du, speciellt då jag inser att feminismen verkligen måste vinna en person i taget. Det går så långsamt! Jag orkar inte! Varför är folk så dumma i huvudet att de inte fattar hur fel allt är? Varför girar vi om hela tiden och hamnar i instagramfeminism där allt du gör är okej så länge du själv mår bra av det? Jag brukar muntra upp mig själv med att tänka att det är patriarkatets sista fula trick, det är dödsrosslingarna vi hör i alla utrop av empowerment. Vete fan om det funkar varje gång.
    Så jag fattar att det känns tröstlöst. Men jag tror stenhårt på att vi måste fortsätta. Om vi sedan gör det som offentliga, halvoffentliga eller privata personer, det är upp till var och en.

  • my

    Känner igen mig. Tills skillnad från dig så har jag dock ingen talang eller vilja att nå ut till andra, jag har efter snart 40 år här på jorden kommit fram till att det som jag mår bäst av är att omge mig med likasinnade och stanna i min fina lilla bubbla. Orkar vissa dagar läsa nyheter men oftast inte, det får mig bara att må illa och känna hopplöshet. Så jag håller mig till mitt och ger pengar till välgörande ändamål för att känna att jag i alla fall gör något. Men några diskussioner eller försök att få andra att förstå ägnar jag mig inte åt, ren självbevarelsedrift. Men är evigt tacksamt för de som orkar/orkat så länge som du har. Fungerar ju mindre bra om alla gör som jag.
    Sammanfattningsvis så är livet kort, jag har hittat min egna lifehack för att stå ut, inte samma för alla men man behöver absolut försöka identifira vad som ger och tar energi, vad man mår bra av och inte. Det finns nog med skräp som kommer ens väg ändå, så man får sin beskärda del även om man inte står på barrikaderna.

  • Hanna

    Vad jag är glad för att du har börjat blogga igen! Använder inte Instagram och tycker att det är tråkigt att många väljer bort bloggar för Instagram.

    Ett tips för bättre mående och minskad trötthet på samtiden är att logga ut från Instagram.

  • nina

    Har en 16-åring. Nu lagar han mat 1 dag i veckan åt oss alla. Han kan stryka, städa, tvätta, laga cykeln. Jag tar fram verktygslådan och hjälper honom när det behövs (min verktygslåda är ljusblå och var avsedd att vara för sybehör). Det går framåt, allt det där kunde inte min bror!
    Men det går så jävla långsamt, det gör det…

  • Rebecca

    Asså jag tycker sånt här är så svårt. Jag skiter personligen fullständigt i om andra kvinnor rakar sig eller inte, jag bryr mig inte om ifall allt de vill är att vara hemmafruar och ta hand om sina barn osv osv. Alla är vi olika, och vissa vill ha ett visst liv.
    Och för mig är det det som feminism är – möjligheten att vara den man vill vara.

    Om nu kvinnor vill ta bild på sig själva med plutiga läppar så får de absolut göra det, inte mig emot. Det är deras liv, inte mitt.

    Min sambo skiter fullständigt i om jag rakar mig eller inte, men till slut rakar jag mig för att jag själv inte gillar att ha håriga ben som kliar och sticks. Jag personligen gillar inte att ha hår under armarna för att jag svettas mer då och jag gillar inte att känna lukten av svett på mig själv. Jag tycker ärligt talat inte att jag luktar så sjukt gott då, och jag vill lukta gott.

    Jag älskar min kropp, för det är den enda jag har och kommer att ha, och därför vill jag ta hand om den genom att regelbundet röra på mig. Och även om jag vet att min sambo tycker jag är minst lika snygg oavsett vad jag har på mig så gillar jag att klä upp mig ibland.

    Allt det här är sådant jag gör, för mig och min egen skull. Jag behöver inte locka en ny man, jag har en. Jag lägger visserligen typ aldrig upp något på sociala medier för det orkar jag inte.

    Vad jag inte förstår är hur det är okej att vara influencer-feminist så länge man faller inom en viss kategori. Men om influencern tar sexiga bilder på sig, tränar mycket, är smal blablabla, då är det inte längre okej och denna kvinnan är helg plötsligt problematisk.

    • Satmara

      “Vad jag inte förstår är hur det är okej att vara influencer-feminist så länge man faller inom en viss kategori. Men om influencern tar sexiga bilder på sig, tränar mycket, är smal blablabla, då är det inte längre okej och denna kvinnan är helg plötsligt problematisk.”

      Det är inte kvinnan i sig som blir problematisk, utan det är beteendena och processerna självobjektifiering och självsexualisering som är problematiska. Jag tänker att du verkar nyfiken på problematiken eftersom du verkar ha funderat på det, i och med att du tycker att ämnet är så svårt. Grunden i att detta är problematiskt handlar inte om huruvida kvinnor ska få bestämma själva eller inte, utan i vilken utsträckning den fria viljan verkligen är fri, eller snarare vilka faktorer som skapar den “boxen” som vi tänker i. För att få en förståelse för detta kan det vara en idé att läsa lite om begreppen socialkonstruktivism (vetenskapsteori) och diskurs (Michel Foucault). Om man är feminist och vill handla feministiskt måste man alltså vara medveten om hur ens egna handlingar kan påverka “tankeboxen” och “verkligheten” som andra människor (och kanske framförallt medsystrar) måste förhålla sig till. Om man kallar sig feminist, och kanske till och med tjänar pengar på sin image som feminist, är det alltså enligt mig (och många andra feminister) otroligt viktigt att man tar ansvar för vilken typ av budskap man skickar till andra, och om man då t.ex. skriver hur grymt det är med skönhetsingrepp, så är det problematiskt ur ett feministiskt perspektiv. Kvinnan i sig är inte problematisk, men det är problematiskt att hon, som “marknadsför” sig som feminist, påverkar andra på ett sätt står i direkt motsats till det den feministiska kampen vill uppnå. Här måste vi framförallt använda ett strukturellt perspektiv, alltså vända oss bort från individen i sig och se till hur den här handlingen kan påverka samhället och andra individer i stort.

      Du säger att du rakar benen för att du själv vill, men om ingen kvinna någonsin hade rakat benen förut och det inte förväntades av kvinnor, tror du att du hade velat det då också? Om det i samhället varken funnits ett koncept eller grundläggande ideal som säger att kvinnor ska vara så hårlösa som möjligt, hade det inte varit en jättekonstig idé att avlägsna något som naturligt finns på kroppen, och det av en evolutionär anledning?

  • M

    Alltså låter du dina barn titta på årets julkalender? Jag är så fruktansvärt besviken. Halva dagens avsnitt handlar om att tomten ska banta. BANTA. Ja, på riktigt. Det är helt sjukt. Men tror att det är så svårt om man har barn och redan börjat kolla att bara “Nej, nu blir det inget mer”. Antar att man får prata öppet om det, men det påverkar ju samtidigt. Jag har haft ätstörningar själv, önskar ingen annan att hamna i det helvetet.

      • M

        Tyvärr helt sant. Från första avsnittet har de kört på med viktskämt, lite här och där kommer det upp att “ja tomten har ju blivit lite tjock höhö”, det påminner mig nästan lite om det ständiga skämtet om Monicas tidigare vikt i Friends. Det är lite det här att han säger “Oj, min tomtedräkt har krympt” och att resten av familjen ba “Haha, vad dum du är det är ju att du gått upp i vikt” (de säger inte ordagrant så men i princip, minns inte riktigt men det är i avsnitt 1).

        Julkalendern handlar egentligen om att tomten är utbränd och inte orkar arbeta vilket illustreras av (som ett ständigt skämt, precis som i Friends med Monicas kak”beroende”) att han hela tiden drar sig undan för att äta pepparkakor, julgodis och gröt. Tomtemor anlitar en livscoach som ska coacha honom till att bli Tomten 2.0, vilket utöver att ge terapi också innebär att hon sätter honom på en “detox”. Hon säger literally “Man måste vara lite i form så att man inte fastnar i skorstenen, så därför är det slut på julbord för i år”. Istället ska han äta “Detox green christmas smoothie”. 🙂

        Hur många barn kommer att ha ångest inför julbordet? Är inte liksom halva grejen med julen att njuta av all god mat och allt godis??? Tänker också att det vore mer logiskt att ha det tvärtom, alltså tomten som han illustreras i vår kultur är ju tjock, så om han är deprimerad och “o-tomtig” kunde det väl snarare handla om att han tappat lusten till att äta julmat? (Vet inte om det vore optimalt heller men i alla fall mer logiskt?) Suck. Vet inte om de kommer försöka vända det här men jag känner att skadan redan är skedd.

        Är också besviken på att det inte blivit några reaktioner. Känns som att hela julkalendern är en jädra illustration av den backlash vi nu ser på den kamp som förts de senaste åren. Som lärarstudent blir jag fett ledsen över att public service för barn helt verkar ha glömt bort att de precis som vi lärare har ett fostransuppdrag och ska förmedla bra värderingar till barn.

  • Satmara

    Jag tror att det varken är du eller sakerna som står still, men att det rör sig jävligt långsamt framåt eller i en helt annan riktning men jag förstår verkligen din frustration. Jag tror däremot att det, och DU, gör skillnad! Kanske inte en skillnad vi ser direkt, eller ens märker när den blir märkbar. Så snälla fortsätt med det du gör INKLUSIVE bloggen! Låt oss slå ett slag för att komma ifrån ändlöst skrollande och reflektionslös konsumtion av information! Blogga! Jag skriver härmed min första bloggkommentar någonsin.

    Och vem fan är inte trött på influerare och instagram? Detta är resultatet av att feminismen har blivit en trend – folk hoppar på trenden utan att intressera sig för sakfrågorna på en djupare nivå än den egna identiteten. Att det är en trend betyder dock också att det kommer gå över och se annorlunda ut, och just därför är det så jävla viktigt att vi för kampen vidare på en annan nivå och fortsätter att problematisera feminism som identitetsfenomen!

  • Emma

    Åh snälla sluta inte blogga, ja snälla tjata om samma skit i minst elva år till. Det är kanske lite som KBT, att man måste upprepa samma sanning femtioelva gånger innan det har effekt? Härligt vore det om man första gången man läste något förbaskat klokt vart upplyst, men icke. Ditt uppdrag är tröttsamt, slitsamt, tungt och säkerligen hemskt tråkigt mellan varven, men du gör det så strålande bra, och behovet av dig är så stort. Så tacksam för dig!

  • Elsa

    Hej bästa du!

    Du var jätteviktig för mig i mitt feministiska uppvaknande i tonåren för några år sedan. Jag halkade in på din blogg och BAM mina ögon blev skitstora och jag fick så mycket förståelse. Tack vare dig! SKITVIKTIG var (är) du.

    Jag tänker att allt har sin tid. Din blogg kanske har tjänat sitt syfte. Var inte rädd för att lämna och gå vidare i livet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *